När ”alternativ medicin” kommer på tal gäller det för en kristen att hålla tungan rätt i mun. Begreppet täcker ju ett gränslöst vidsträckt område, allt från att t ex äta näringsriktigt till rena trollerikurer. Och det är lätt att konstatera att den etablerade medicinska vetenskapen ofta står inför frågor den inte kan besvara. Tar man dessutom med i beräkningen hur frisk-, hälso- och sjukvård fungerar i Sverige idag är det lätt att förstå att många söker sig till alternativa vårdformer. Om man, som jag själv, är vuxen - med god marginal – och bor i ett glesbygdslän inser man dagligen att vårt lands sjukvårdsorganisation är i fritt fall, oavsett hur de anställda i vårdande befattningar anstränger sig och utför ett jobb långt bättre än vad deras beslutsfattare borde kunna begära.
Om jag ändå skall försöka bena i begreppet ”alternativ medicin” ser jag olika för-och nackdelar. Ett gott komplement till den etablerade medicinkonsten – för det är uteslutande i det området jag ser en nisch för berättigad alternativmedicin – kan vara preparat och terapier som konstaterat har en positiv medicinsk verkan, inga negativa biverkningar och inga inslag av nyandlighet.
Under det gångna året har det skrivits en hel del om ayurveda, en företeelse som otvivelaktigt hör hemma i nyandligheten. Ett stort antal produkter marknadsförs sedan 1988 som ayurvedapreparat. Det står inte alltid klart vari de ayurvediska egenskaperna består.
Ayurveda betyder ”kunskap om livet”, ett ganska ambitiöst studieområde. Det är en kunskapstradition, främst om läkekonst, med rötter i Sydostasien. Den tycks vara uråldrig, en del källor uppger upp till 6 000 år gammal. I detta sammanhang verkar det faktum att uppfattningar härrör från en tid som i vårt land innebär mesolitikum, mellanstenålder, utgöra en garanti för att de är helt oklanderliga. I nästan alla andra sammanhang är det accepterat att mänskligheten under årtusendena samlat på sig allt mer vetande, och i de flesta fall hunnit konstarera att det man trott har varit fel och kunnat ändras.
Huvudområdena inom ayurveda tycks vara att förebygga sjukdomar, att bota sjukdom och att utveckla människan mot perfekt hälsa och självförverkligande. Det verkar ju vara hedervärda målsättningar, åtminstone så länge man håller sig till väl utforskad och redovisad t ex örtmedicin. Men när ayurvedaterapeuten börjar prata om till exempel astrologiska förhållanden och holistiska synsätt börjar det bli dags för en kristen att dra öronen åt sig.
Inom den etablerade medicinen talar man - i bästa fall - om att man har en helhetssyn. Man ser då till hela människan, både det fysiska och det psykiska, och tar hänsyn till att de olika delarna i människan påverkar varandra. Den typen av helhetssyn är tämligen självklar, naturligtvis finns ett samband mellan t ex sinnes- och kroppsliga tillstånd.
I New Age-kretsar talar man istället om det holistiska synsättet, det vill säga att hela tillvaron inkluderas, inklusive kosmos med bäring på astrologiska effekter. Man ser människokroppen som ett mikrokosmos, där människovarelsens olika beståndsdelar har, var för sig, motsvarigheter i makrokosmos, universum. Beståndsdelarna i människan består i det här systemet självklart av såväl kropp som själ och ande, enligt känt gnostiskt mönster. Himlakroppars rörelser och inbördes relativa ställning inverkar därför direkt på människokroppens hälsotillstånd. Den här betydelsen av ”holistiskt synsätt” borde få varje tänkande människa att ställa sig frågande, för att inte säga roat avståndstagande. Här lämnar ayurvedaläran slutligt åtminstone min ram för det rimliga och respektingivande tänkandet och ger sig ut i stollarnas föreställningsvärld. Sedan blir det bara värre.
De skrifter som anses utgöra kanon inom ayurveda är sammanställda under 6-700-talen i det område som idag är Indien och Pakistan. De är i allt sprungna ur en hinduisk tradition. Yoga är ett så markant inslag i de tekniker som används inom ayurveda att det kan vara svårt att skilja mellan de olika lärosystemen. Min syn på yoga har avhandlats i en tidigare inlägg, så här skall bara på nytt sägas att alla verksamheter som inkluderar yoga är helt förkastliga enligt min syn.
Ayurveda baseras till stor del på örtmedicin. Inom örtmedicinen finns mycket som är nyttigt och acceptabelt, ofta används örter med substanser som är kända och använda även inom etablerad medicin. Att t ex kamomill har en milt lugnande effekt och andra positiva egenskaper är en accepterad sanning, att blåbär innehåller antioxidanter som – i rimliga mängder – är bra för hälsan, att bolmört är dödligt giftigt – allt är accepterade och okontroversiella sanningar. Men inom ayurveda tar man några steg till. De örter som används anses ha verkan på människokroppens sammansättning av de fem elementen luft, eter, jord, eld och vatten. Vi känner igen resonemanget om de fem elementen från den moderna teosofin, som också hämtat mycket tankegods från hinduismen. De fem elementen, sammansättningen av dem och proportionerna dem emellan är det som styr människors karaktärsdrag, kroppstyp och hälsotillstånd.
Ja, ni läste rätt. Sjuka människor som vänder sig till ayurvedaterapeuter får behandling som grundar sig på en 2000 år gammal stjärnkarta, en uppfattning om kroppens funktioner som inte har något med medicin och fysiologi att göra, ett val av örter som styrs av påhittade effekter på kroppsliga egenskaper som inte finns, hinduiska terapitekniker med oklara syften, samt preparat med i vissa fall direkt skadligt innehåll. Och man får betala bra!
Under 2010 dömdes en ayurvedaläkare av Borås tingsrätt till fängelse för flera fall av bedrägeri. Han hade bland annat behandlat en cancersjuk kvinna med ayurvediska preparat, till exempel musselolja. Behandlingen, som betingat en pris om femsiffriga belopp, avslutades med att patienten avled. I samma dom dömdes han att betala skadestånd för flera fall av sexuellt ofredande i samband med sina ”medicinska” behandlingar.
Ett stort antal fall av blyförgiftning har kunnat härledas till intag av ayurvediska preparat. Det har kunnat påvisas att en femtedel av de ayurvediska preparat som tillverkats i USA och Indien innehåller bly, kvicksilver och arsenik. Tungmetaller (t ex bly och kvicksilver) ingår, enligt en källa, i 35-40% av de totalt 6 000 preparat som finns förtecknade i ayurvediska texter. Även om blyinnehållet i en dagsdos inte överskrider rekommenderad nivå kan samtidiga intag av två eller flera ayurvedapreparat medföra att intaget av bly når hälsovådliga höjder. Och regelbundna intag av de blyhaltiga preparaten medför risk för förhöjda halter i blodet, med ökad känslighet som följd. Dessutom kan även förhållandevis låga doser bly medföra risker för foster och små barn.
Så, om du frestas att köpa eller äta något som marknadsförs som ayurveda: Välj något annat! Det kan vara giftigt! Och det är aldrig bra!
